Botaniska

Dahliatanten

Storgillar mobilkameran och dess 13 megapixlar. Passade på att inviga den i Botaniska bland alla dahlior. Bilderna blev så fina att jag känner mig smått extatisk.

Kan bara gissa varför jag är så besatt av blommor och särskilt dahlior. När jag var så där runt fyra år gammal bodde vi granne med en mycket argsint – i alla fall som jag minns det – kvinna med en trädgårdsplätt intill vår, och i den trädgårdsplätten växte det magiska blommor – gigantiska, färggranna, mystiskt formade, flyktigt doftande – som jag plockade fastän jag inte fick. Trodde inte att jag syntes i grannkvinnans högväxande färgexplosioner , och jag trodde framför allt inte att hon skulle sakna en och annan av sina hemlighetsfulla väsen. Men det gjorde hon.

Så hon skällde på min förälder. Som skällde på mig. Mer än en gång. Ett och annat dräm över skallen blev det säkert också.

Undrar vad det blev av henne, den argsinta Dahliatanten. Förmodligen har hon för länge sedan hunnit försvinna ut ur den tideräkning som är vår. Upplevde henne som en skrottig pensionär redan då, men i en fyraårings ögon gissar jag att alla människor äldre än tio år förefaller vara på fallrepet.