gym

Mitt gymmande jag

Har härmed trätt in i en ny fas i mitt liv. Har gått och blivit en gymmare. Hade till och med en PT igår som sa “bra” och “det går ju fint det där” medan han förstulet knappade på sin mobil.

Lagom till idag tyckte jag mig ha inhämtat så pass mycket kunskap om vad man ska tänka på i “gym mode” att jag valde att kasta mig ut bland redskapen helt på egen hand.

Och nu har jag blaffiga blåsor under fötterna.

Anledningen hade kanske varit rolig om det gällt en Lasse Åberg-film. Men i verkligheten? Fortfarande ganska rolig:  I hallens halvdunkel packade jag skyndsamt ner mina träningsskor som jag ställt fram på skohyllan redan dagen före. När jag sedan anlände till träningslokalen och rotade runt i påsen hittade jag … två vänsterskor.

Spelade ingen roll hur många gånger jag kollade, de två vänsterskorna låg kvar (varav blott den ena kunnat duga som gymdoja). Var bara att ge sig ut bland redskapen i strumplästen och se ut som om jag menade det. Funkade väl okej i början, även om trampmaskinen var en plåga när tårna trycktes in mot de hårda kanterna. Det var löpbandet som gav mig nådastöten. Klarade bara en halvmil, sen brann det under fotsulorna. Bokstavligen.

Önskar jag kunde säga att ingen är så oklantig som jag. Men det vore lögn. Till exempel: För inte alltför länge sen tog jag av misstag på mig Emmetts snörkängor (likadana som mina fast nyare och större) när jag skulle ut, och jag tyckte visserligen att de kändes en aning klumpiga när jag promenerade, men jag tänkte inte mer på det förrän jag efter tre – tre! – dagars användning halkade till inuti kängorna, trampade fel och stukade till foten. Jag svor högt men gjorde inga kopplingar till själva skodonen. Hade för bråttom att möta upp Emmett, och när jag förklarade varför det dröjt pekade jag på foten inuti kängan och sa, så där lite i förbigående, att det var värst vad stora mina fötter såg ut. Har ju hört att öron och fötter växer i takt med ökad ålder, men det här kändes väldigt främmande. Kunde det bero på de smala byxbenen, tro? Att de liksom framhävde fötterna och fick dem att se större ut än de var? Nä, Emmett trodde inte att det berodde på de smala byxbenen.

Imorgon ska jag magnetröntga hjärnan. Vågar inte tänka på vad de ska hitta. Eller inte hitta.

Advertisements

Inget nyårslöfte egentligen

…. mer en insikt att om det inte ska gå fullständigt åt helvete med allt så måste jag skaffa ett gymkort. Lättare sagt än gjort. Har under två dagars tid uppvaktat Fysiken vid Mossen tre gånger för att ens få kunna sätta igång. Och det har lett till ingenting. Har inte kommit längre i handlingen än till smärtsamma missförstånd angående priser och bindningstid och till jakt på den ansvariga personen för träningspasset som jag är intresserad av. Budet är att jag ska återkomma om två dagar för då hoppas de att deras hemsida ska ha uppdaterats så att man kan anmäla sig till den där introkursen som krävs för att man bäst ska förstå hur man mörbultar sin fåniga lilla kropp. Ryktet säger att måndag blir första träningsdagen. Om inte klassen blivit fullbokad förstås, innan jag hunnit anmäla mig. Alla dessa turer gör mig så slutkörd att det vete fan om jag ens orkar eller vill börja lyfta skrot och skräp på måndag. Hur många ytterligare uppvaktningar och upphostningar av hemliga avgifter krävs det innan jag slutligen sitter där och pustar i andras svett och lukter?