hinder

När en annan sanning uppenbarar sig

Ett glas Ciù Ciù Grande Sangoviese till maten, och plötsligt stirrar jag på alla böcker i hyllorna och tänker att självklart så har även jag kompetensen att leva och försörja mig som författare. “För om den och den kan så kan väl även jag! Jag skriver minst lika bra. (Fast bättre.)” Så tänker jag, och försöker fokusera blicken.

Sedan börjar jag hicka (vilket Emmett förklarar vara ett signum för överkonsumtion, men vad vet han, den jääla tedrickaren?) och känna ett gung i magen. Så jag går ut i “friska luften” för att komma till sans igen. Hamnar på stadsbiblioteket. Hittar ännu fler böcker. Som  gör mig ännu gungigare i magen. Deppigt? Ja för fan!