hundar

Katt- eller hundmänniska?

Frågan ställs till mig ibland, men jag förstår inte varför. Varför antingen eller? När syrrans hundar skäller ut trädgårdens ekorrar, med en grävlings frensesi gör djupa utgrävningar i rabatterna och bankar på en med frisbeen “varsågod, kasta, se så kom igen, jag vet att jag kan lära dig att kasta på kommando, kom igen nu,  duuuktig människa” så är det hundar som är det finaste på jorden. När jag sitter med Emmetts kompis katt i knäet och hon trycker sin lilla nos mot min (inte så lilla) eller hon tumlar runt för att försöka tränga sig ner i mina skor, då är det katter som är det finaste på jorden.

Härmed hävdar jag rätten till ordet “och”. Ergo sum katt- och hundmänniska. Och tvättbjörnsmänniska. Och igelkottsmänniska. Och kråkfågelmänniska. Och tigermänniska. Och gorillamänniska. Och kossornapåängenmänniska. Och orangutangmänniska. Och björndjursmänniska. Och ardennermänniska. Kort sagt, alla djurutomfästingarmänniska.

Carabus_auratus

Bilden är hämtad från Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Jordl%C3%B6pare

Fästingar är konstigt otäcka djur med sina allt värre sjukdomsspridande aktiviteter. Det finns visserligen skalbaggar som äter dem. Jordlöpare. Men eftersom vi är så bra på att röja bort ängar, skogar och diversifierade jordbrukslandskap är de fästingätande skalbaggarna på tillbakagång. Märkligt att vi ska vara så duktiga på att utrota tigrar, gorillor, orangutanger, bin, humlor och andra viktiga och vackra nyttodjur, och samtidigt gå bet på sådant som fästingar. Det är nästan som om vi vill att de ska vara kvar. Vi och de. Vänner i stinket och förfallet.