musik

Nya året har inletts

…med idel tecknande och målande på ritplattan. Det är så roligt att jag knappt kan slita mig ens för att äta och sova. Mitt nuvarande projekt handlar om att tillverka en egen kalender med ordvitsande får, och hittills har jag fått ihop 6 bilder. Måste sno mig så att även januari hinner få ett får.

Däremellan är det fiolgnissel och gitarrspel som gäller. I all blygsamhet.

I övrigt undrar jag om jag ledsnat på skönlitteratur en gång för alla…? Jag orkar inte läsa andras texter, inte ens Harper Lees senaste, och jag har till och med börjat slänga alla prenumerationer på författartips och -kurser direkt i papperskorgen. Hoppas, hoppas att jag hittar tillbaka till de påhittade historierna snart igen!

Just nu är det bara faktaböcker som intresserar, bland annat en nybörjarbok i programmering av Carol Vorderman et al. Egentligen är det en bok för barn, men vadå, jag är ju bara ett barn när det gäller programmering. Minns att jag försökte lära mig BASIC för 489 år sedan, men läraren var en plitig chalmerist med noll pedagogik bakom pannbenet, så nu sätter jag mitt hopp till min namne istället. Heja oss!

Advertisements

Barbara Hannigan och GSO

Det här är så fantastiskt att jag blir tårögd. På riktigt. Hur lyckas Barbara Hannigan, med sådan vacker klang träffa tonerna i detta ohyggligt svåra stycke, samtidigt som hon dirigerar den skickliga GSO-ensemblen? Utan partitur. Hon har min eviga beundran.

Julkonsert

Är glad att jag kom iväg på “scenisk julkonsert” i Annedalskyrkan med kören Cardía, Guldkören, Kristallerna och orkester, allt under ledning av dirigenten Eva Sundqvist. Fullsatt, såg det ut som från min plats intagen 40 minuter i förväg (för en gångs skull i god tid till nåt).

Musiken var blandad, allt ifrån Bach och Händel till Love Actually-temalåten med rivigt duktig solist. Det maffigast framförda stycket tror jag ändå var O Magnum Mysterium av Morten Lauridsen. Hade aldrig hört det förut, så bara där drog jag högsta vinsten genom att ta mig tid att ringla iväg till körkan trots att jag trodde att jag inte hade nån tid.

Ding dong

Merrily on high. Av olika anledningar (capo tasto, fotstöd och ackordspel snarare än fingerspel) har det blivit en nytändning i gitarrövningarna. Knåpar så mycket fingertopparna tillåter på F-ackord och andra spretigheter, och när tiden blivit mogen kastar jag mig ut i konstiga julsånger och försöker få luften att räcka till i bytena mellan Bm, Em, Am7, D7, Bm, Em, Am7, B7, Em, Am7 och D7. Glooo-ooooo-ooooo-ooo-oooooo-oooooooo…-ria.

Kan väl erkänna att det aldrig nånsin kommer att låta så här:

Hosanna in excelsis.

Håller med

… Ulrika Milles på SVT:s webbsida när hon tycker att Leonard Cohen gott kunde ha fått Nobelpriset i litteratur (när nu en musikartist var aktuell). Cohen började som poet men gled in på musikens område när poetlivet inte ställde bröd på bordet. Dessutom har han skrivit romaner som jag inser att jag vill läsa. För jag blir alldeles hänförd av hans text, musik och framförande, det lilla jag plötsligt kommit mig för att lyssna på YouTube: https://youtu.be/YD6fvzGIBfQ

Tillägg: Har nu lyssnat på mer av produktionen under decennierna, och jag får nog erkänna att det är den sista skivan som faller mig i smaken. Är inte riktigt med på noterna i de tidigare tongångarna. För valsigt för mig. Så kan det också vara.

 

 

Jennifer Higdon

It’s always nice to come across a female composer once in a while in the domain of classical music. As usual, it was Mr. Emmett Cohab who tipped me off and pointed me in the direction of Jennifer Higdon. Her list of compositions is long, and I’m appropriately ashamed that I’d never heard of her until now.

Admittedly, I don’t exactly love the genre of her music, but I’m deeply in awe of her skill as a composer.

Now, I’m off to the library to see if I can’t find some more of Jennifer Higdon’s music.