NaNoWriMo

Segrare

Har kollat, och jag får lov att utropa mig till det även om inte själva romanen är mer än halvfärdig. Så nu vet jag vad jag ska göra under december. Om jag inte redan visste det. Winner-2014-Web-Banner

Pretty pretty. And now, I’m gonna make an umpteenth attempt at buying a winner T-shirt. Good luck to ya! To me, to me.

 

Advertisements

Standing by

…for another NaNoWriMo virtual write-in.

Rapport: Hurra! På en timme, i trevliga (om än virtuella) skrivarvänners lag, med peppande prompter och inspirerande högläsning, fick jag ihop 1352 nya ord. Och jag säger som så många andra i chatten – I didn’t want it to end!

Nu ska jag ut och springa några varv runt Mossen och sedan ska jag göra en nyläsning av de underbara böckerna Stjärnenatt av Jimmy Liao samt Monstret som åt upp mörkret av Joyce Dunbar och Jimmy Liao.

Trivsamt

Det är gemytligt att delta i virtual write-ins en gång i veckan under NaNoWriMo, känns mindre ensamt att skriva. Och så får man ju konkret hjälp också, med framåtknuffande “prompter”.

När dagens skrivande klarats av ska jag läsa ut Mary Jones historia så att jag har den i färskt minne när Elin Boardy gör ett författarbesök på Guldhedens bibliotek i morgon kl 19.

Tänk vad lite sömn kan göra

Fyra timmar i sovläge räcker inte för att jag ska kunna fungera i det verkliga livet. Men fyra timmar på kudden och därefter upp som ett skott av telefonen tycks vara rena rama mirakelkuren för skrivandet. Hämningarna släpper. Man orkar liksom inte bry sig. Inte ens om psykona som säger sig ringa på uppdrag av Skandia och som ringer 4-5 gånger om dan i samma ärende. Som bara har en enda kanal i sitt kommunikationssystem, en utgående linje som inte släpper in svar eftersom det verkar vara för komplicerat att processa. Stackarna. De verkar vara dömda att leva i en tröstlös Sisyfoslik tillvaro där de för evigt måste lyfta sin lilla lur och ringa samma nummer om och om och om igen, utan att nånsin kunna begripa svaret de får:

Nä, jag vill inte ha ett bolån. Nä, jag fortfarande inte ha ett bolån. Vaxpropp i örat? Nä, jag vill inte ha ett bolån, varken klockan åtta på morgonen eller klockan nio på kvällen.Nä, det är fortfarande nej tack till bolån. Och om jag ville ha ett skulle jag aldrig ta det hos Skandia.

Sånt där orkar man alltså inte bry sig om. Man bara går runt som i en dimma. Eller som i mitt fall, sitter som i en dimma. Och knattrar på som satan. Så nu är mitt NaNoWriMo-projekt uppe i totalt 19993 ord. Enligt miniräknaren borde jag vara upp i 23338 ord, men om bara utmattningstillståndet håller i sig (och vad skulle kunna ändra på det?) så lär jag vara ikapp alla andra nanosar före dagens slut. Nooo problem.

Off to a good (ahem) start

Participant-2014-Web-Banner

This is Day 2, and so far I’ve only managed 1,815 words (but my waking hours aren’t over just yet). What can I say, Day 1 was spent trying to figure out what kind of framework I would use for my story. I need a framework. Something simple and firm to cling on to when the going gets rough, as it always does eventually and statistically somewhere around week 3.

Here we go again

Just signed up for NaNoWriMo. Silly me. I sincerely really don’t have time to take part in this annual event filled with fun fun fun. And yet I’m gonna go for it. Cos who needs sleep? Apparently, I don’t. And who needs ulcers? Apparently, I do.

But since I don’t fit the profile of a hip young kid feeling right at home in the local café, cosily grouped with a bunch of other hip young kids, teeming with self-assured writer’s creativity, I will not bother anyone else with my WIP. At least I will not do that.