robotar

Monstermöbel

Var på gymmet idag och träffade en stol som knådade och ruskade mig tills mina fickor tömdes och hälldes ner i stolens inbrottssäkra innandöme. Lyckades i efterhand rädda två av mina utrotningshotade (och livsnödvändiga) hårklämmor, men de andra strök med tillsammans med nyckeln till klädskåpet. Personal tillkallades, stolen hånlog och mitt hänglås bröts upp*.

Ändå har monsterstolen inte avskräckt mig. Tvärtom. Den är fascinerande på alla sätt. Tänk att ingenjörer lyckats räkna ut hur en så fullbordad massagemöbel ska ritas, byggas i sina enskilda delar som sätts ihop till en fungerande helhet, och sedan matas med algoritmer som gör att människor oavsett form, längd och storlek ska kunna placera sig i den och knappa in valfritt massageprogram och sedan gå vederkvickta (om än diverse personliga tillhörigheter fattigare) därifrån. Detta är mitt första påtagliga möte i verkligheten med en robot. Bråkig dessutom. And I love it!

 

* Just när det sa “knips” översköljdes jag av en skrämselvåg: tänk om jag tagit helt miste på hänglås och det inte alls skulle visa sig vara min jacka och mina dörrnycklar som hängde bakom dörren?? Men pulsen gick strax ner igen, och kvinnan som höll i knipstången berättade att massagestolen någon vecka tidigare lagt beslag på en mans armbandsur. Stölden underlättades tydligen av att stolens maskineri är utrustat med magneter. Diaboliskt i all sin enkelhet.

Advertisements