humor

CoT

Is it wrong to love this?

Advertisements

Danger Mouse

Första säsongen av nyinspelningen av Danger Mouse visas just nu på Netflix, och förutom att det är en serie helt i min smak så är det möcke roligt att höra hur röstskådespelarna hanterar översättningarna man gjort. Än så länge är det episod 17-24 som jag har jobbat med, och jag hoppas att det blir många fler så småningom, för Danger Mouse är cool!

Bland obetalbara citat

Kan inte sluta skratta åt K:s ord idag, som var skojiga redan i sitt rätta sammanhang men som blir ännu skojigare på egen hand.

“Om du inte slutar slicka mig i håret så åker du ner.”

Vad jag önskar att jag kunnat hitta på den sortens crazy alldeles själv!

Träningsvärk i skrattmuskulaturen

Idag har det varit många skratt i både Emmetts och trevliga vänners – och deras livsglada lilla telnings – sällskap, och när jag trodde att det inte kunde bli roligare så stack jag ut på en sen springrunda längs Toltorpsdalens långbana kantad av Systemetkasseklirrande ungdomar i väntan på buss och vuxenskap, och vid hemkomsten läste jag liksom av en händelse  bloggen Mina skrivna ord och fann denna betraktelse över hur träning kan förändra en på bara en vecka. Den är kul. Ska läsa den imorgon igen och se om jag fnissar lika mycket även utan springfärska endorfiner i hela kroppen.

1 april

Hurra, jag lyckades lura Emmett så det dammade om det. Ingen lätt bedrift. Han är notoriskt svårlurad. Men en lur var precis vad jag använde. Tog honom en (relativt) jättelång stund – inklusive rätt många tut-tut-tut och “hallå…?” och “vad konstigt…” – innan han begrep att det inte alls var en sedan länge bepratad bekant som ringde utan bara jag som fixat 1-0 på poängtavlan. Erkänner: inte det skojigaste aprilskämtet genom tiderna men det är tanken som räknas. Och jag var tvungen att hitt’ på nåt eftersom Emmett strax före läggdags 31 mars hävdat att jag aldrig skulle kunna april-lura honom. Han sa det ungefär lika segervisst som en musketör som drar av sig ena handsken och daskar till Mazarin i plytet med den, med ett mustaschprytt “Bah!”.

Kändes himla fint att stå som 1-0-segrare i aprilkampen men glädjen varade inte mer än 30 sekunder. Det var all tid Emmett behövde för att aprila mig. (Hur kan vi lämna därhän, för inte ens en bäbis skulle ha gått på det.)

Strax därpå blev jag även aprilad av Ann Ljungberg. Hade anmält mig till ett webbinarium om hur man skriver humoristiskt, och jag borde ha fattat redan då. För vad får man om man korsar ämnet “humor” med “1 april”? Svaret är lång näsa. Men det begrep jag inte när jag loggade in kl 15. Begrep det inte heller när jag möttes av beskedet att webbinariet snart skulle starta. Begrep först när en timme gått och det stod att webbinariet var avslutat.

Ibland undrar jag om jag är too gullible to be allowed.